Ullviar
Stenrösen - Eskelhem - Nära - Karta
Det bronsålderstida stenröset vid Ullviar är 24 meter i diameter, 3,5 meter högt och ett av Gotlands 400 storrösen från bronsåldern.
Ullviar är nog inte själva röset utan ett platsen, ty det ligger lämningar efter huskroppar på platsen, kämpgravar, någon skeppssättning och ett par hundra gravar alldeles i närheten, dvs i gränstrakterna mellan socknarna Tofta och Eskelhem. Och som du ser på bilden ovan är det i nutiden en alldeles förnämligt skön hage där lamm är nyfikna men ingalunda farliga (ifall du inte får syn på en sån här). Du ser kanten av röset till höger på bilden ovan.
För skoj kan vi väl också tillägga att på fastlandet (Sverige) säger man "får" om djurrasen lamm. Min älskade syster säger att: "På Gotland säger vi lamm och lammungar, och den som inte begriper det är en fårskalle."
Ett bronsåldersröse är anno 2010 vid pass 3.000 år gammalt. Och som sagt, det finns ovanligt många sådana på Gotland, omkring 400 störrösen, och de förefaller därtill vara arkitektur allihop, se röset vid Kauparve.
En samtida skeppssättning ligger alldeles vid ingången till den hage där stenröset återfinns - stenröset syns mitt i bild om du kikar efter. Det finns också gravfält och huslämningar i närheten, minnen från bronsåldern fram till järnåldern, rätt gott om dem till och med.
En av gåtorna med detta fornlämningsområde är dess namn - Ullviar. Det finns nämligen i de isländska sagorna, knappt omnämnd sägs det, en gud vid namn Ull, fornnordisk kallas han. Och det är ju tur i och för sig, att de isländska sagorna nämner Ull, ty eljest skulle ingen människa i hela världen aldrig någonsin ha hört talas om honom. Tja, utom möjligen i Uppland förstås, där de har hittat en kultplats helgad åt honom: kultplats (obs dock Hule hällar).
- Visst kan man fråga sig varför de bygger en kultplats på 400-talet i Uppland åt vår bronsåldersgud?
Den andra delen i ordet "Ullviar" är också knepig, ty varenda historieintresserad svensk vet att ett "vi" är en kultplats. "Viar" är förstås plural, dvs Ullviar betyder den fornordiska guden Ulls kultplatser.
Men informationsskylten om Eskelhem, som står strax bredvid den makalösa kyrkan, se t ex Världsalltet, ger måhända en bättre förklaring på namnet Ullviar ty den meddelar att senare tiders forskning visat att namnet har skrivits Ulfvide; det står i Storskiftesakten år 1761, säger Ingemar Olsson på sidan 136 i boken Gotländska ortnamn (ISBN 91-85716-73-1). Namnet kanske inte alls innehåller ett "vi" utan "vidhe" som är ett ord för skog. Möjligen betyder alltså Ullviar helt sonika "Ulfs skog", säger skylten, men det skulle förstås lika gärna kunna betyda "Vargskogen".
Strunt samma! Ullviar är i alla fall en skön hage med utomordentliga lämningar ända sen bronsåldern. De är lätta att se, det är ett skönt område att promenera och samtliga spekulanter i fornnordisk religion bör rimligen få tankar.
Ullviar är nog inte själva röset utan ett platsen, ty det ligger lämningar efter huskroppar på platsen, kämpgravar, någon skeppssättning och ett par hundra gravar alldeles i närheten, dvs i gränstrakterna mellan socknarna Tofta och Eskelhem. Och som du ser på bilden ovan är det i nutiden en alldeles förnämligt skön hage där lamm är nyfikna men ingalunda farliga (ifall du inte får syn på en sån här). Du ser kanten av röset till höger på bilden ovan.
För skoj kan vi väl också tillägga att på fastlandet (Sverige) säger man "får" om djurrasen lamm. Min älskade syster säger att: "På Gotland säger vi lamm och lammungar, och den som inte begriper det är en fårskalle."
Ett bronsåldersröse är anno 2010 vid pass 3.000 år gammalt. Och som sagt, det finns ovanligt många sådana på Gotland, omkring 400 störrösen, och de förefaller därtill vara arkitektur allihop, se röset vid Kauparve.
En samtida skeppssättning ligger alldeles vid ingången till den hage där stenröset återfinns - stenröset syns mitt i bild om du kikar efter. Det finns också gravfält och huslämningar i närheten, minnen från bronsåldern fram till järnåldern, rätt gott om dem till och med.
En av gåtorna med detta fornlämningsområde är dess namn - Ullviar. Det finns nämligen i de isländska sagorna, knappt omnämnd sägs det, en gud vid namn Ull, fornnordisk kallas han. Och det är ju tur i och för sig, att de isländska sagorna nämner Ull, ty eljest skulle ingen människa i hela världen aldrig någonsin ha hört talas om honom. Tja, utom möjligen i Uppland förstås, där de har hittat en kultplats helgad åt honom: kultplats (obs dock Hule hällar).
- Visst kan man fråga sig varför de bygger en kultplats på 400-talet i Uppland åt vår bronsåldersgud?
Den andra delen i ordet "Ullviar" är också knepig, ty varenda historieintresserad svensk vet att ett "vi" är en kultplats. "Viar" är förstås plural, dvs Ullviar betyder den fornordiska guden Ulls kultplatser.
Men informationsskylten om Eskelhem, som står strax bredvid den makalösa kyrkan, se t ex Världsalltet, ger måhända en bättre förklaring på namnet Ullviar ty den meddelar att senare tiders forskning visat att namnet har skrivits Ulfvide; det står i Storskiftesakten år 1761, säger Ingemar Olsson på sidan 136 i boken Gotländska ortnamn (ISBN 91-85716-73-1). Namnet kanske inte alls innehåller ett "vi" utan "vidhe" som är ett ord för skog. Möjligen betyder alltså Ullviar helt sonika "Ulfs skog", säger skylten, men det skulle förstås lika gärna kunna betyda "Vargskogen".
Strunt samma! Ullviar är i alla fall en skön hage med utomordentliga lämningar ända sen bronsåldern. De är lätta att se, det är ett skönt område att promenera och samtliga spekulanter i fornnordisk religion bör rimligen få tankar.
/text och foto Bernt Enderborg