Vid den steniga kusten av Fleringe ligger Graustäde fiskeläge vid kanten av en så gott som ofarbar väg. Vid mitt besök den 3/9-2014 hade solen börjat färgsätta sin nedgång.



Det kanske inte är möjligt att någorlunda vettig beskriva en sån här plats, men här kan du få vara ensam med världen en stund.



Åt västsydväst brinner en solnedgång. Gotlands strandtallar i silhuetter, som Platons grotta fast omvänt.



Vid udden Saxriv på klapperstensstranden ligger bodar av trä från 1900-talets början. Men det är inte bara en nutida skönhetsupplevelse, det är hård verklighet också, många gutniska fiskare har frusit ihjäl under seklernas obönhörliga gång.



På bilden ovan ser du egentligen sex bodar, varav två är ganska små, men alla katter är grå och jorden vrider och vänder sig. Kanhända man skulle åka dit och ta blå kort någon gång, jag vet inte, kanske, men du vet redan hur det luktar, hur havet andas, hur måsarna ger skri, knaggarnas tydliga språk, spindelnäten, hur klappastain låta u häur Gutlanns varme summakväldar viska ivihait.



Jag vet att på väderlekskartan ligger Gotland inte särskilt långt från svenska fastlandet och Baltiska havet inte särskilt stort, men det är på kartan det kompis.

/text och foto Bernt Enderborg