Här konstaterar den svenske monarken Birger Magnusson att huvudet fortfarande sitter kvar på axlarna efter slaget på Röcklinge backe 1313.

Hur detta slag beskrivs är på något sätt symptomatiskt vad gäller svensk historieskrivning. Trots att det faktiskt är ett av de slag som finns belagt i flest medeltida urkunder nämns det knappt av svensk historieskrivning. Det beror förstås på att den svenske konungen fick smörj av gutarna, och det endast gutarna från norra Gotland. Och det passar ju rätt dåligt i de svenska teorierna om expansiv svensk politik där man påstås utöka territoriet österut, intog Finland, Estland och annat sånt.

- Varför högg de inte huvudet av kungen?

Den svenske kungen tillfångatogs och det var många som ville hugga huvudet av honom för att han kom hit och ställde till bråk genom att vilja höja skatten.

Det är rätt lätt att inse. Ty det var bråk i Sverige om vem av Magnus Ladulås söner som skulle sitta på tronen. Om man nu hade huggit huvudet av Birger så hade förstås hans bröder kunnat ta enkla pluspoäng hos anhängarna till Birger genom att förlägga ytterligare ett krigståg till Gotland som hämnd.

Och det hade ju inte varit roligt, allra helst som man blivit tvungen att mobilisera också gutarna från mellersta och södra tredingarna för att slå hela Sveriges krigsmakt sönder och samman.

- Nej men, så kan det väl inte vara.

- Varför inte det? Nästan 50 år senare ger ju den dåvarande svenske kungen, Magnus Eriksson, Valdemar Atterdag tillåtelse att inta Gotland - om han kunde det.

/text och foto Bernt Enderborg