Uppe på backen ovanför Lövgren (Laugrain) i socknen Lau har man emellanåt en den allra behagligaste utsikt. Lite senare på sensommarkvällar dansar älvorna över hela dalen. Utgamla bautastenarna och skeppssättningen bortåt Bandeläins täppu är insvepta i dimma, och kveindar (kvigor/na) som skepnader neråt skogskanten till.


Här är ett kort halvannan timme tidigare för att du skall kunna se hur naturen ter sig. Små enbuskar här och där, älvorna framför den mörka uråldriga skogen där trollen förmodligen förargar sig över vad Sylve har bråkat om på dagen.


Nere i Aikesmör (Ekmyren) dansar älvorna ljudlöst med sina långa slöjor. Allting är tyst och stilla, men det är som om tystnaden hörs. Varenda knäpp i skogen och vartenda råmande på avstånd förstärks.

Den spetsiga granen lite till vänster på bilden är inte alls någon gran utan tornet på Alskog kyrka, Älsken, som står stadigt på Litorinavallen sen 1200-talet; det tör vara halvannan mil till kyrkan.


När man står där ensam på kvällen är det särskilt skönt att andas. Trädtopparna börjar glöda, gullmoln fästet kransa, trollen lufsar fram i skogen och kanhända går Frodo och Sam bland dimmorna, rätt i klorna på kummelgastarna i Digarojr om en stund.


- Koss i jevi teida va dei jär vackat!

/text och foto Bernt Enderborg