På Vänge medeltida kyrka sitter ingen tupp på spirans topp och gal i tid som otid. Tuppen har som syns på bilden ovan i stället knipit sig en mask och ingår i en svit av reliefer från 1100-talet, som emellanåt sägs vara ett av de bättre exemplen på romansk stenkonst som finns i hela avlånga Sverige.

Experterna säger att en verkstad vid anonymnamn Byzantios (se stenmästarna) ligger bakom konstverken samt att alltsamman verkar vara influerat av domkyrkobygget i Lund. Vi får väl därför säga att det är ett bysantinskt tupphuvud på fotot ovan men vad experterna har hittat på Lunds domkyrka, varav slutsatsen dragits att mycket på Gotland har inspirerats därifrån, är inte gott att veta, ty mig skulle det inte förvåna det ringaste om kyrkan i Vänge är äldre än domkyrkan i Lund - några moderna tidsbestämningar existerar inte. Vi skall väl också tillägga att gutarna hade direkt och konkret erfarenhet av bysantinsk konst, något som envar bör begripa om man betänker att nästan 4/5 av alla arabiska mynt från 800-talet och framåt är funna på Gotland. Gutarna hade sett konsten på ort och ställe.

Strelow, superintendent på Gotland på 1600-talet, har precisa årtal för när de gotländska kyrkorna började byggas. Han idiotförklaras och sägs ha rätt om vartannat varför det inte är gott att veta vad som är sant. Nu har jag inte Strelows bok till hands när detta skrivs men jag utgår från att han uppger att Vänge kyrka började byggas någon gång på 1000-talet. Det avser inte den kyrka du kan se i dag, som är nyare och från 1200-talet och framåt, men grundmurar till den tidigare kyrkan återfinns under golvet på dagens kyrka.

Eftersom vikingatidens slut, allra helst på Gotland, förflyttas framåt i tiden, vilket ibland sägs bero på att kristendomen infördes sent och ibland att silverskatter fortfarande grävdes ner på Gotland (båda dessa slutsatser förefaller emellertid undertecknad klena), så kan man alltså gott påstå att det är en vikingatida tupp på kyrkan.

Nu rasslar förmodligen namnet Gyllenkamme i dina tankar, som kommer från det som brukar kallas Nordisk mytologi, nedtecknad långt efter det att bysantinska reliefen prydde Vänge kyrka. Visserligen pryds tuppen av en vacker kam, det gör den, men det gör å andra sidan de flesta av jordens alla tuppar, också på den nyanlända tupp som förälskar sig i hönan Agda i Wreesvijks underbara visa.



Reliefen där tuppen ståtar finns alldeles under taket på södersidan av koret (längst mot öster, tornen står alltid i väster). Den är unik i Norden, en stor sevärdhet och har intresserat konsthistoriker i alla tider.

/text och foto Bernt Enderborg