Vid en promenad tar jag ett kort medan den kvällande apelsinen smeker färg över ringmuren. Jag ser ett urgammal sadeltorn med utslagna tänder som fortfarande hänger med. Här har det hänt stora saker, dåliga saker - outgrundligt vackert.

Ringmuren lever på något sätt med det gutniska ljuset, som ju i sig själv är ett slags sevärdhet. Ringmuren är gudomlig att skåda då våren kommer tillbaka med starkare ljus, den hänger mäktig som en elefant i vinterns mörker, hon sträcker stolt på sig i gryningsljuset och när kvällen kommer med kärleksfärg vilar hon som en romantisk kuliss till Gotlands godhet.

Ringmuren är året runt sen mitten av 1200-talet. Den bara är och är, och står och står. Stolt, dramatisk, hårdhudad, konsekvent men också kärleksfull, romantisk och som ett minne över vad som en gång var Sveriges största stad.

Ringmuren kan du besöka när du vill. Hon vill inte ha inträde, hon guidar dig inte i någon skrällig högtalare och du får lov att ta på henne.

Vill du veta mer så se vår karta över ringmuren, men att bara uppleva henne i lugn och ro räcker så bra så.

Välkommen till ringmuren!

/text och foto Bernt Enderborg