Sojden på hittajära foto återfinner du längs vägkanten om du tänker dig till Ljugarn i socknen Ardre för att spela golf. I en sojde framställer man tjära genom att lägga en hoper stumlar på plats, täcker dem med ett lager av dus, som tänds på. Efter ett par dagar har all tjära runnit ur stumlarna, om jag minns rätt så kan man få sig minst en tunna tjära på en bränning.


Sojdar återfinns här och var, fast nuförtin är det bara hembygdsföreningar som i kultursyfte bränner hemma, men det har i många århundraden varit en stor och lönande verksamhet på Gotland. Det beror på att det är så mycket tjära i vår faitvid. Också vårt virke kan vara svårsmält för modern träindustri eftersom tjäran fastnar i maskinerna förr eller senare. Men skall du ha virke som luktar gott och står sig i århundraden så köp sånt från Gotland. I Garde kyrka sitter t ex takstolar från 1100-talet. - Jo jo, du läste rätt.

Den här sidan finns bara för att jag läste en så rolig artikel i Gotlands Allehanda (lokaltidning) den 11/9-2006. I fjor påtalade nämligen Riksantikvarieämbetet att EU hade satt upp trätjära på någon lista över ämnen som misstänktes vara biocider (livdödare). Men Kemikalieinspektionen har genom kreativitet räddat gutarnas sojdesbränning genom att klassificera trätjära som en ytbehandlingsprodukt i stället för ett träskyddsmedel (det var visst nåt test också).

Vi tackar alla inblandade tjänstemän för flit och redlighet. Och det är ju också skönt att veta att våra stumlar inte försöker ta livet av själva träden, vilket väl är vad EU måste ha misstänkt.

/text och foto Bernt Enderborg