I vad som skulle kallas mitt i skogen - i själva verket är det väl bara halvannan mil till allfarvägen - finns lämningar från länge sen framfarna tider. Och det är gott om sådant, ty här ligger fornlämningarna tätare än i andra landskap i Sverige. Ovan på bilden en stensatt källa vid kanten av ett av de stora rev som går snett tvärs över Gotland. Hur gammal källan är vet jag inte, men åtminstone sen tiderna kring Kristi födelse, kanhända långt äldre.



Några hundra meter ovanför källan står en gravsten. Det är en glädje att promenera skog och mark och fortfarande få se fornlämningar som inte är utgrävda, genomsnokade eller byggda en stugby ovanpå.



Du skulle förmodligen blir överraskad om du kände till mängden stainvastar (stensträngar), kämpgravar och annat som ligger här och var i skogen. Man kan gå på vägar från hedenhös, följa stainvastar kilometervis eller trampa runt i tusentals boningar från järnåldern.



Och ofta finns så mycket kvar att du kan se hur de har levt - vägarna, husen, redskapen, vattnet och gravarna. Med lite fantasi i någon solig backe så kan man ibland föreställa sig det hela, man känner den tusenåriga kulturen i själva marken - och det är inte tillrättalagt, det finns inga intetsägande informationsskyltar, utan det bara finns där, och du ser varför när du står där.

Månne du skulle våga lämna upptrampade stigar och gå rätt ut i skogen. Massvis finns kvar, dolt i backar, under buskar och tusentals år - med lite förstånd kan man räkna ut ungefär var. Vill du inte det så besök t ex Visnare, Soivide eller Vallhagar.

- Nä, jag talar inte om var du kan se ovanvisade. Gotland är faktiskt långt häftigare än vad man nånsin kunde tro.

/text och foto Bernt Enderborg