Om du någon gång har predikat i Hemse medeltida kyrka så vet du vad du ser på bilden ovan: väggen där den lilla porten leder upp till predikstolen, förmodligen stående på det katolska altaret för kyrkans skyddshelgon, som här och där på Gotland var S:t Olofs, är full av runor.

Nuförtin är det ju populärt att hävda att runor har med magi, hemligheter och sånt att skaffa. Men är det verkligen så? Man kanske kan hävda att islänningarna på 1200-talet i sina vittberömda sagor ansåg det, men här på Gotland har man under samma århundrade knackat in en runalmanacka i kyrkan (många kyrkor är fulla av runklotter, se t ex Lojsta). Om präster och biskopar någon enda gång under historiens nitiska framfart uppfattat almanackan som någon slags styrkebesked från andra gudar så hade den förstås blivit bortskrapad för länge sen.

Gotlands medeltida kyrkor är för övrigt rikt utsmyckade - praktportaler, glasmålningar, målningar, skulpturer i övermått - och är det största kulturarvet. Om du vill se fler så finns alla här.

/text och foto Bernt Enderborg