En liten promenad i Visby för att se hur det går med allting, ty det förebereds, färdigställs och fixas överallt. En och annan turist börjar dyka upp, uteserveringarna är framme och alla företag hoppas på en sorts anstormning.



Nere på Stora torget, ungefär mitt i Visby innanför murarna, ligger ett gäng killar och knackar gatsten. Det är ett projekt som dragit ut på tiden och kallas Alla tiders torg, om jag minns rätt, och har väl hitintills av vad man kan förstå i lokaltidningen varit somliga till förargelse och andra till behag, som vår skald skulle ha uttryckt det, ty det skulle ha varit färdigt för länge sen (det är inte killarnas fel).

Originalmålningarna på Café Ryska gården är kvar på väggarna som de skall; de gjordes av Nils Salin omkring 1750.

På södra sidan av torget har man öppnat ruinerna, som alltså står där i sitt skelett av svunnen storhet och inbjuder envar att utan kostnad beundra och fundera.

S:ta Carin på bild till höger (jag skall byta ut bilderna på den sidan så fort jag hinner) är nog den vackraste ruinen i Visby. Jag sprang inte runt till alla de andra för att kolla om de också är öppna, men det är de säkert.

Att Gotland har olika klimat för inlandet och längs kusterna är lätt att konstatera. Där jag bor, mitt på Gotland, är det varmt som i Gehenna, åtminstone vad jag tycker, men i Visby drar det kallt om benen där jag optimistiskt kommer i shorts och en tunn skjorta.

Det byggs och fixas en del i Visby, staden har vuxit väldigt mycket de senaste 30 åren, men i innerstaden, det gamla Visby, är det mesta sig likt.

Men det gäller ju bara om man inte tänker sig alltför långt tillbaka i tiden; en medeltidsmänniska skulle nog tycka att han hade kommit till ett underligt ställe, framförallt skulle det tyckas att staden har blivit väldigt stor (också innanför murarna), men det hindrar inte att det i Visby kvarstår så mycket av medeltiden att staden i alla fall är en annorlunda stad, det knackas t ex här och var fram medeltid i de 200 hus som än finns kvar.


Nåja. Sommarställena börjar öppna sig.



Nere i hamnen har det öppnats en Wayne's coffee, där Dina och Joy hade prao och som tillsammans med ordinarie personal snart kommer att få bråda tider. Det är gott kaffe.

I Botaniska trädgården har Tulpanträdet vaknat på riktigt, dock inga blommor än, som i sin trädgård alltid är värd ett besök; en koltrast badade glatt i den tillskapade bäcken och skvätte vatten alldeles som Johnny Weismuller när han simmande som Tarzan skulle rädda ett eller annat.

Vi skall avsluta med ett kort från lediga studenter i Almedalen, ty där ligger de ibland och lapar sol och tittar på andra.



- Ser du vad killen gör, Alfred heter han förresten? Jag har lagt in en gul pil så att du skall få syn på den pärkboll som han och en kompis står och slår fram och tillbaka.

Gotland är ett annat land, och vi väntar på dig.

/text och foto Bernt Enderborg