Maktkampen i början av 1500-talet
Historia
Bilden ovan är från ruinerna av Visborgs slott, ett av Nordens största och säkraste slott då det begav sig - det har t ex aldrig blivit intaget. Och det var där Sören Norby residerade, Östersjöns mäktigaste man.
Carl Michael Bellman skriver i första versen i Glaset:
"Förr skall Kung Christiern stiga
Upp ur sitt mörka grift,
Och Sturens tjenstepiga
Med Norrby bliva gift,
Förr än jag nånsin slits och dras :|:
Från detta glas."
På några korta rader sätter Bellman huvudet på spiken och gör historiens tillfälligheter tydliga. "Kung Christiern" är förstås Kristian II, den danske kung som orättfärdigt i svenska hävder kallas Tyrann, och när Bellman skriver att han skall stiga upp ur sitt "mörka grift" så är det hans återvändande från landsflykt som avses, "Sturens tjenstepiga" är ingen mindre än Kristina Gyllenstierna som representerar Sturesläkten och "Norrby" är den man som brukar kallas den siste riddaren och som förlänats Gotland av Kristian II och var hans amiral.
Det är nämligen alldeles sant att Sören Norrby, Östersjöns störste sjöhjälte genom tiderna, och Kristina Gyllenstierna nästan fann varann. Bakgrunden är den att det pågick en maktkamp mellan Danmark och Sverige samtidigt som biskopar/kyrkan hade stor makt, starka fästen och privata arméer. Sten Sture (den yngre) slog de danska styrkorna vid Vädla norr om Stockholm, och på en riksdag i november 1517 enades man om att avsätta ärkebiskopen Gustav Trolle och riva hans slott Stäket, något som verkställdes utan hänsyn till det vigda kapellet och altaret fyllt med reliker. Kyrkan befann sig alltså i konflikt med "den folklige diktatorn Sten Sture", säger Alf Åberg i Vår Svenska Historia. Ärkebiskopen i Lund lyste interdikt över Sverige och Kristian II anföll på Nyåret 1520 varvid ett uppbåd av svenska frälsemän och bönder besegrades på Åsundens is. Sten Sture sårades svårt och avled som alla vet på väg tillbaka till Stockholm.
I Stockholm satt Sten Stures änka Kristina Gyllenstierna i slottet och försvarade sig tills hon i september gav sig mot ett löfte om allmän amnesti. Den 4 november blev Kristian II krönt till Sveriges rätte arvherre och kung. På festen på onsdagen stängdes slottets portar vid ettiden och sen vidtog den händelse i Sveriges historia som kallas Stockholms blodbad.
Under sommaren och hösten 1522 hade emellertid Gustav Vasa tagit över landet och med tillhjälp av legoknektar från Lübeck, som också var motståndare till Kristian II på grund av hans vettiga politik, intogs de sista fästena i Sverige. Lübecks hjälp kostade skjortan, något som Gustav Vasa bl a tömde kyrkor och kloster för att kunna betala, men småningom kröntes han till kung och det som kallas Karlmarunionen upphörde därmed för gott att existera.
Kristian II avsattes i Danmark och i stället upphöjdes hans farbror Fredrik I. Men kvar på Gotland satt Sören Norrby, och han var Kristian II:s man och höll Gotland för hans räkning. I svensk historieskrivning sägs Norrby vanligen vara en sjörövare som satt på Gotland och levde på att plundra handelsfartyg från Lübeck. Det är inte sant, Norrby var långt ifrån en sjörövare, däremot är det sant att han plundrade handelsfartyg från Lübeck, men det ingick förstås i krigföringen för Kristian II räkning. Att Fredrik I blivit upphöjd i Danmark var ju inget som var oåterkalleligt. Och det kan nämnas att Kristian II var gift med den tyske kejsarens dotter - Europas mäktigaste man.
Nåja. Historien blev sådan som ovan berättats. Men vad hade hänt om Sturens tjenstepiga hade gift sig med Kristian II:s amiral Sören Norrby? Vad hade hänt om danskarna på detta sätt hade lierat sig med de mäktiga Sturarna? Kanske hade vi haft en Sten Sture den ännu yngre, vem vet? Vi påminner om att ännu Erik XIV hade mardrömmar om Sturarna och mördade egenhändigt sådana i Uppsala slott - Sturemorden kallat.
Historiens tillfälligheter trillar hit och dit. Ingenting är glasklart och enkelt. Du skulle lika gärna ha kunnat vara dansk som tysk. Kristian II avsattes som bekant småningom också i Danmark och kördes ut ur landet - "Förr skall Kung Christiern stiga upp ur sitt mörka grift" - som Bellman skriver men kanhända menar att återkomma från landsflykten. Sören Norrby höll dock Gotland några år till för Kristian II:s räkning, så förutom att du lika gärna kunde ha varit dansk som tysk, drar vi till med att du lika gärna kunde ha varit en tvättäkta gute!
- Vasarunura?
Läs gärna versen av Bellman igen. Han förvandlar storpolitik och patriotism till en fråga om att han aldrig överger sitt glas. Men man får trots detta säga att han hade koll på läget.
- Visste du det om Bellman?
---
Ovanstående vers av Bellman hittar du varken bland Fredmans Sånger eller Fredmans Epistlar utan i en bok som kallas Fredmans Handskrifter (ISBN 91 7054 464 6). Förresten skall vi här tillägga att Bellman har skrivit bra mycket mer än vad man någonsin kunde tro.
Carl Michael Bellman skriver i första versen i Glaset:
"Förr skall Kung Christiern stiga
Upp ur sitt mörka grift,
Och Sturens tjenstepiga
Med Norrby bliva gift,
Förr än jag nånsin slits och dras :|:
Från detta glas."
På några korta rader sätter Bellman huvudet på spiken och gör historiens tillfälligheter tydliga. "Kung Christiern" är förstås Kristian II, den danske kung som orättfärdigt i svenska hävder kallas Tyrann, och när Bellman skriver att han skall stiga upp ur sitt "mörka grift" så är det hans återvändande från landsflykt som avses, "Sturens tjenstepiga" är ingen mindre än Kristina Gyllenstierna som representerar Sturesläkten och "Norrby" är den man som brukar kallas den siste riddaren och som förlänats Gotland av Kristian II och var hans amiral.
Det är nämligen alldeles sant att Sören Norrby, Östersjöns störste sjöhjälte genom tiderna, och Kristina Gyllenstierna nästan fann varann. Bakgrunden är den att det pågick en maktkamp mellan Danmark och Sverige samtidigt som biskopar/kyrkan hade stor makt, starka fästen och privata arméer. Sten Sture (den yngre) slog de danska styrkorna vid Vädla norr om Stockholm, och på en riksdag i november 1517 enades man om att avsätta ärkebiskopen Gustav Trolle och riva hans slott Stäket, något som verkställdes utan hänsyn till det vigda kapellet och altaret fyllt med reliker. Kyrkan befann sig alltså i konflikt med "den folklige diktatorn Sten Sture", säger Alf Åberg i Vår Svenska Historia. Ärkebiskopen i Lund lyste interdikt över Sverige och Kristian II anföll på Nyåret 1520 varvid ett uppbåd av svenska frälsemän och bönder besegrades på Åsundens is. Sten Sture sårades svårt och avled som alla vet på väg tillbaka till Stockholm.
I Stockholm satt Sten Stures änka Kristina Gyllenstierna i slottet och försvarade sig tills hon i september gav sig mot ett löfte om allmän amnesti. Den 4 november blev Kristian II krönt till Sveriges rätte arvherre och kung. På festen på onsdagen stängdes slottets portar vid ettiden och sen vidtog den händelse i Sveriges historia som kallas Stockholms blodbad.
Under sommaren och hösten 1522 hade emellertid Gustav Vasa tagit över landet och med tillhjälp av legoknektar från Lübeck, som också var motståndare till Kristian II på grund av hans vettiga politik, intogs de sista fästena i Sverige. Lübecks hjälp kostade skjortan, något som Gustav Vasa bl a tömde kyrkor och kloster för att kunna betala, men småningom kröntes han till kung och det som kallas Karlmarunionen upphörde därmed för gott att existera.
Kristian II avsattes i Danmark och i stället upphöjdes hans farbror Fredrik I. Men kvar på Gotland satt Sören Norrby, och han var Kristian II:s man och höll Gotland för hans räkning. I svensk historieskrivning sägs Norrby vanligen vara en sjörövare som satt på Gotland och levde på att plundra handelsfartyg från Lübeck. Det är inte sant, Norrby var långt ifrån en sjörövare, däremot är det sant att han plundrade handelsfartyg från Lübeck, men det ingick förstås i krigföringen för Kristian II räkning. Att Fredrik I blivit upphöjd i Danmark var ju inget som var oåterkalleligt. Och det kan nämnas att Kristian II var gift med den tyske kejsarens dotter - Europas mäktigaste man.
Nåja. Historien blev sådan som ovan berättats. Men vad hade hänt om Sturens tjenstepiga hade gift sig med Kristian II:s amiral Sören Norrby? Vad hade hänt om danskarna på detta sätt hade lierat sig med de mäktiga Sturarna? Kanske hade vi haft en Sten Sture den ännu yngre, vem vet? Vi påminner om att ännu Erik XIV hade mardrömmar om Sturarna och mördade egenhändigt sådana i Uppsala slott - Sturemorden kallat.
Historiens tillfälligheter trillar hit och dit. Ingenting är glasklart och enkelt. Du skulle lika gärna ha kunnat vara dansk som tysk. Kristian II avsattes som bekant småningom också i Danmark och kördes ut ur landet - "Förr skall Kung Christiern stiga upp ur sitt mörka grift" - som Bellman skriver men kanhända menar att återkomma från landsflykten. Sören Norrby höll dock Gotland några år till för Kristian II:s räkning, så förutom att du lika gärna kunde ha varit dansk som tysk, drar vi till med att du lika gärna kunde ha varit en tvättäkta gute!
- Vasarunura?
Läs gärna versen av Bellman igen. Han förvandlar storpolitik och patriotism till en fråga om att han aldrig överger sitt glas. Men man får trots detta säga att han hade koll på läget.
- Visste du det om Bellman?
---
Ovanstående vers av Bellman hittar du varken bland Fredmans Sånger eller Fredmans Epistlar utan i en bok som kallas Fredmans Handskrifter (ISBN 91 7054 464 6). Förresten skall vi här tillägga att Bellman har skrivit bra mycket mer än vad man någonsin kunde tro.
/text och foto Bernt Enderborg