Nere på hamnen i Slite ligger ett sjöfartsmuseum. Bilden ovan hänger på en vägg därstädes.

Sjöfartsmuseet är inte en statlig miljardsatsning där man har stulit kultur från olika landsändar och ställt ut för något som heter riksintresse på ställen som går så dåligt att man måste ge folk gratis inträde för att de skall komma dit.



Småplock, bilder, motorer och såna grejer, minnen från andra tider. Det är nämligen så att Slite förmodligen ligger på samma plats som en av Nordens största vikingatida hamnar, Bogeviken, se Pilgårdsstenen och runinskriften från Vidbo i Uppland; under Stora Torget ligger förresten ett vikingatida gravfält.

Slitebor (vi säger slitboa) har varit sjöfarare i all världens tid, somliga har nog bräckt blod. Det finns minnen från vikingatiden, medeltiden har kvarlämnat ruiner av befästningar varifrån svensk-dansk-norska unionsarmén (drottning Margareta) slängdes ut och ryssarna kastade upp en skans i början av 1800-talet. Men i Slite finns också vardagens nävar och det eviga jävla slitet.

I nutiden lämnar fartyg ofta Cementas hamn för export till fjärran kuster - till skillnad från Visby så är Slite en naturligt bra hamn, det behövs inget trixande eller hundramiljonersbidrag för att få fason på saker och ting - de stora farlederna stryker tätt utanför.

>

Sjöfartsmuseet är värt en stunds ankar i vår bortklemade välfärd. Det var annat förr.

Öppettider

Öppettider och annat hittar du på Slite Sjöfartsmuseum.

/text och foto Bernt Enderborg