De sköna raukarna är en del av Gotlands berggrund som blivit kvar då den utsatts för vågor, väder och vind, en hårdare form kallas revkalksten, se Var kommer de ifrån och Om raukar, se också Geologi och Fossiler. Och för den som undrar så har vi gjort en sida om vad raukar egentligen är.

Här finns en karta till besöksvärda raukfält.

Varning

Om badande utanför raukfält, se Ett varningens ord!

Sök på raukar

Annars är det lättare att se på vår karta över raukfält för att orientera sig, men det går förstås också bra att söka: text, bild och karta.

De äldsta raukar

De äldsta raukarna finns i skogen vid trakterna av Tors borg, så där kan man promenera omkring om man vill se dem. Själva materialet, fossilerna, är från Silurtiden som inträffade för 400 miljoner år sen.

De största raukfälten

På nordvästra Fårö där solen går ner finns de största raukfälten i Sverige, se Bjärge och Langhammars.

På Fårö finns också raukfältet Gamle hamn, och där finns också lite annat att se, som ett gravfält, en ruin och en hamn, däremot vet jag inte om Skoutställningen fortfarande finns, antagligen inte.

Gubbar, hästar och spöken

Den mest kända rauken är nog Hoburgsgubben längst ner på södra Gotland. Det finns sägner om honom ty han bor i berget, se en saga om honom, men det finns förstås också andra raukgubbar, som Gamle Patron och jätten vid Sigsarve strand.

Annars var det Linné som sa det där i rubriken: "När man var ett stycke ifrån dem, sågo de ut som stoder, bröstbilder, hästar och jag vet inte vad för spöken", se Kyllaj.



Av någon anledning flyter raukarna in i det gotländska landskapet som alldeles naturligt. På plats känns det inte alls märkvärdigt, och inte heller känns det konstigt när man möter en raukgubbe ute i skogen i Gothem eller så. Den bara står där, som den skall. Bilden ovan är från Gamle hamn på Fårö.

/text Bernt Enderborg, illustration Lotta Ingelse