P-A Säve skrev att i slutet av 1700-talet så var handeln med "fasta landet eller Stockholm ganska betydande med vadmal och skinn samt i synnerhet med det ypperliga gotländska fårköttet, som är så högt värdesatt för dess fina och vilda smak, vilket väl kommer av fårens fria strövande och det sköna örtrika betet".

Säve har alldeles rätt, fåren, som vi singulärt kall lamm och plurerade lambi, blir godare på Gotland, det gäller väl också rådjur sen stammen på gott och ont börjar ta sig på Gotland. Men gotländskt lammkött ser man inte ofta i affärerna, och det beror inte alls på det som man kan tro utan på något helt annat.

/text och foto Bernt Enderborg