Ur Gutasagan

Siþan en gutar wendus wiþr cristindom þa sentu þair sendibuþa til hoygsta biscups i leoncopungi þy et hann war þaim nestr. so at miþ steþdum ret quami hann til gutlanz þann raiþschep giera miþ þaim forschielum at biscuper wildi cuma af leoncopungj þriþia huert ar til gutlanz miþ tolf mannum sinum sum hanum sculdin fylgia vm land alt miþ bonda hestum so mangum oc ai flairum

Vanlig översättning

Sedan gutarna helt antagit kristendomen, skickade de sändebud till den högste biskopen i Linköping, eftersom han bodde dem närmast, så att han enligt avtal skulle komma till Gutland för att bistå dem. Det bestämdes då, att biskopen skulle komma till Gutland från Linköping vart tredje år med tolv av sina män, vilka skulle följa honom runt landet med böndernas hästar, så många och ej fler.

Kommentar

Den vanliga översättningen från bokserien Landskapslagarna verkar konstig. Den säger ju bl a att biskopen enligt avtal skulle komma till Gotland för att bistå dem. Det står enligt mig inte ett knäpp om bistånd i texten.

Det börjar alldeles rätt i den vanlliga översättningen med att sedan gutarna vant sig med kristendomen så sände man ett sändebud till högsta biskopen i Linköping (Lejonköping), ty han var dem närmast. Gutarna åkte helt enkelt dit och anmälde att de ville ha honom till biskop, vilket biskopen också har gått med. Riktigt när i tiden detta skedde vet vi inte, 1100-talet har det gissats på, men anledningen till att gutarna ville ha en biskop är oklar och inte heller vet vi varför de tog just biskopen i Linköping.

Den vanliga översättningen påstår också att gutarna tog Linköpingsbiskopen för att han bodde närmast, men så står det inte i Gutasagan. Det står att han var dem närmast, vilket väl lika gärna kan röra synen på religionen som något annat, se Byzantios och ortodoxi. Och det kan väl också ha varit ett sätt att begränsa det tyska inflytandet på Gotland, som hade börjat göra sig gällande i slutet av 1100-talet.

Vidare står det att: så att med stadgad rätt kom han till Gotland för att rådgöra med dem åtskilligt, vilket översätts med att han enligt avtal kom till Gotland för att bistå dem. Men det är nu inte riktigt samma sak. Sändebudet hade inte träffat något avtal med biskopen om att han skulle besöka Gotland eller vilka rättigheter han därvidlag hade. Det är möjligt att gutarna hade tänkt sig att biskopen skulle komma till Gotland när något behövde invigas och att han därvid skulle få en slant för besväret, vilket väl var det sätt som hade använts då passerande biskopar invigde saker och ting. Men eftersom biskopen ville mer så tog han sig hit för att rådgöra om åtskilligt, och det är detta som sägs i originaltexten, dvs han var enligt stadgad rätt biskop och hade därför befogenhet att komma hit och rådgöra om åtskilligt. Det som hägrade för biskopen måste ha varit en stadig inkomstkälla utan ansträngning, dvs biskopstionde.

Gutarna hade emellertid ett eget avtal med påven som reglerade tiondet, vi har t ex aldrig någonsin betalat biskopstionde. Flera gånger under historien har biskoparna försökt få detta, men varje gång så har gutarna bett påven bekräfta det gamla avtalet, vilket han också har gjort. Någon stadig inkomst fick Linköpingsbiskopen alltså inte. Däremot gick gutarna med på visitationer vart tredje år, men då fick han bara ha med sig tolv man, och ej flera.

Den officiella översättningen försöker ge läsaren intrycket av att gutarna stod med mössan i hand när den mäktige Linköpingsbiskopen kom hit för att bistå gutarna och skaffa sig rättigheter. Men i verkligheten var det alldeles tvärtom. Och efter det stycke i Krönikan som handlar om hur gutarna tog sig en biskop följer en noggrann reglering av biskopens betalning och domsrätt.

Var i originaltexten det står, som alltså den officiella översättningen påstår, att biskopen skulle "bistå dem" och att "Det bestämdes då osv" kan jag inte ens gissa mig till.

Vi skall också påpeka att det brukar sägas att Gotland tvångskristnades av Olof den helige från Norge. Det är väl lite lustigt i så fall att gutarna inte redan hade en norsk biskop, dvs tvångskristnaren borde ha ordnat en sån. Att gutarna ordnade en biskop själva beror förstås på att de inte hade tvångskristnats.

/text och foto Bernt Enderborg