Bilden ovan visar en runsten från 1300-talet som står uppställd vid Hejnum kyrka i norþasta þriþiung. Vad lovar runorna? Texten meddelar:

"Gairvatr av Norderby vilar här och hans hustru Rudiaud. Gören väl och bedjen för dem. De vore det som I ären nu, och I bliven det som de äro nu".

Lite makabert, en påminnelse, ehuru runorna hoppeligen håller vad de lovar.

Måhända tycker en och annat att det är konstig att skriva så där, vad runorna lovar, men om du inte hängde med så skall jag tala om varför. Prudentius skrev på 400-talet en begravningspsalm som översatts av Wallin och vars titel bl a har varit:

"Nu tystne de klagande ljuden".

En underbar titel. Den andra versen lyder:

"Vad säga de fredliga vårdar?
Vad är det som runorna lova?
'De sälla som bo i Guds gårdar,
de äro ej döda, de sova.'"

Och förstod du inte nu heller så önskar jag alltså Gairvatr och Rudiaud en glad uppståndelse, vad runorna lovar, om de trodde på sånt. Runorna på gravstenen kanske inte är så kusliga om man förutsätter att de förväntar sig detta.

Den Medeltida tankevärlden är väl inte alltid det lättaste, och det är svårt att veta vad man skall tro. Ta gärna också del av runorna på en gravsten i Lärbro kyrka, Digerdöden - ett straff från ovan, som bara ligger ett par mil från Hejnums dito ty den tycks mig förklara en del.

/text och foto Bernt Enderborg