S:t Thomas
Målningar - Burs - Nära - Karta
På en kyrkbänk från det börjande 1700-talet i Burs kyrka på sydöstra Gotland visas aposteln Thomas. I konsten, säger Wikipedia," framställs Tomas i begrundande ställning, med en lans eller ett vinkelmått såsom attribut" (Wikipedia menar nog vinkelhake). Texten på bilden är: "Sedan igen kommande til at döma lefvande och döda" - Jesus som världsdomare är ett vanligt motiv i den medeltida konsten.
Thomas Tvivlaren
Att Thomas ibland kallas Tvivlaren beror som bekant på att Jesus efter uppståndelsen först visade sig för lärjungarna men att Thomas som inte var närvarande sa att det trodde han då rakt inte på. Jesus visade sig dock igen och frågade om Thomas ville sticka fingrarna i såren.
Jag har alltid föreställt mig att det är just på grund av detta som ett av Thomas attribut är vinkelhaken, dvs han ville se, eller mäta, för att kunna tro. Ty utan synliga bevis förefaller många inte kunna tro, åtminstone om man läser insändarsidorna i tidningarna där folk säger sig sakna gudstro med motivering att de inte heller tror på tomtar och troll. Jag kan inte begripa varför de som hävdar detta inte inser vad synliga bevis egentligen skulle medföra.
- Skulle du ha något val? Skulle du vara fri? En religion som bygger på tvång. Synliga bevis - "are you stupid or something?" för att citera Jenny från filmen Forrest Gump.
Döm inte
Det finns ett uttalande av Jesus i Bergspredikan, Matt:7-1 ff: "Döm inte, så blir ni inte dömda. Ty med den dom som ni dömer skall ni dömas, och med det mått som ni mäter med skall det mätas upp åt er."
Och det där är ju krångligt, ty vad betyder det egentligen? Tolstoj fattade det hela fullständigt bokstavligt och menar att vi ens skulle ha värdsliga domstolar, Georg Henrik von Wright säger i boken "Att förstå sin samtid" att han fattat det som att man inte skall hämnas oförrätter, och mig själv förefaller det som att man skall inte klanka ner på, eller tala illa, om sin nästa.
Och anbelangande sådant var folk bra mycket mänskligare på medeltiden än vad vi är nu, då vi utser folk till idioter eller förlorare på hönsfjädrar och småflisor, se t ex Lyckans hjul och Dom har koll på dig.
- Enligt kristen tro är det Jesus som är domare, inte du, alldeles som det står på bilden ovan.
Thomas Tvivlaren
Att Thomas ibland kallas Tvivlaren beror som bekant på att Jesus efter uppståndelsen först visade sig för lärjungarna men att Thomas som inte var närvarande sa att det trodde han då rakt inte på. Jesus visade sig dock igen och frågade om Thomas ville sticka fingrarna i såren.
Jag har alltid föreställt mig att det är just på grund av detta som ett av Thomas attribut är vinkelhaken, dvs han ville se, eller mäta, för att kunna tro. Ty utan synliga bevis förefaller många inte kunna tro, åtminstone om man läser insändarsidorna i tidningarna där folk säger sig sakna gudstro med motivering att de inte heller tror på tomtar och troll. Jag kan inte begripa varför de som hävdar detta inte inser vad synliga bevis egentligen skulle medföra.
- Skulle du ha något val? Skulle du vara fri? En religion som bygger på tvång. Synliga bevis - "are you stupid or something?" för att citera Jenny från filmen Forrest Gump.
Döm inte
Det finns ett uttalande av Jesus i Bergspredikan, Matt:7-1 ff: "Döm inte, så blir ni inte dömda. Ty med den dom som ni dömer skall ni dömas, och med det mått som ni mäter med skall det mätas upp åt er."
Och det där är ju krångligt, ty vad betyder det egentligen? Tolstoj fattade det hela fullständigt bokstavligt och menar att vi ens skulle ha värdsliga domstolar, Georg Henrik von Wright säger i boken "Att förstå sin samtid" att han fattat det som att man inte skall hämnas oförrätter, och mig själv förefaller det som att man skall inte klanka ner på, eller tala illa, om sin nästa.
Och anbelangande sådant var folk bra mycket mänskligare på medeltiden än vad vi är nu, då vi utser folk till idioter eller förlorare på hönsfjädrar och småflisor, se t ex Lyckans hjul och Dom har koll på dig.
- Enligt kristen tro är det Jesus som är domare, inte du, alldeles som det står på bilden ovan.
/text och foto Bernt Enderborg