En och annan gute reagerar och säger "rött" men fortsätter färden fram som förut trots att ett helt fält älskar med solen framför näsan på dem. Självklart växer det blommor annorstädes i vårt avlånga land, men det är mängderna på Gotland som överraskar.

När Vitsippor eller Mandelblom har bestämt sig blir det vitt i hela ängen. Jag menar inte en tuva med blommor här och där, utan jag menar vitt, som grundfärg, som en matta. När blåsipporna slår till blir det blått över enorma ytor och när vallmon slår till på åkern så blir det helt enkelt rött. Det händer också att blåelden trivs särskilt någonstans - ei Austagan eiblann - och då blir det blått. Överallt, overall, blåställ.

Det går egentligen inte att förklara hur det känns när man kikar på den livsglädje som några hektar blommor utstrålar. Man blir alldeles varm i bröstet, glädje strömmar upp från hjärtat och fastnar leende på läpparna. Alldeles av sig självt liksom, man bara tittar. Det är inte överbelastad rokoko, inte hybris, inte konstruerat eller konstgjort, inga räta rader eller ståltrådsvinklar, bara naturligt älskvärt in i minsta detalj.

- Ta dig tid…

/text Bernt Enderborg, foto Daniel Behr