Tina-Marie Qwiberg intervjuade ett nyinflyttat par i tv-programmet "Gotland eller det ordnar sig" som visades i TV 1 den 9/12. Drömmen om kalkstenshuset med hästar hade kvicknat till en smula, men paret var belåtna och sa bl a att "det är så starkt på Gotland".

Många i Sverige vet förstås vad det är frågan om. Mörkret är svart, inget bakgrundsbrus utom naturen, inga gatlyktor eller glimmande fönster i fjärran och inga långväga himlaupplysande städer. Svart. Du bara tror att du ser nåt.

Eller havet. Det försvinner i fjärran. Ingenting lyser på den andra stranden - det tar inte slut - utan världen försvinner betydelselös bortom horisonten.

Eller vinden. Den är inte konstant och pinar sig fram längs iskalla husknutar, den är allting när den kommer på hösten. Vinden kan svalka med blomdrömmar längs stränderna men den kan också ta tag i dina kinder och slita i jackan som vargar. Man förstår havet lite bättre när man står vid stranden till ett hav som inte tar slut och stormen leker tafatt med dig, som torra löv. Det är bra på land.

Kanske är det så. Gotland upplevs starkt för att det är så enkelt och klart. När det är mörkt så är det mörkt, när det blåser så blåser det, när solen skiner så skiner den, när våren exploderar så exploderar det och när Gotlands kärlek får tag i dig så har den fått tag i dig.

- Gotland bör upplevas personligen, ta vilken årstid du vill.

/text och foto Bernt Enderborg