Den sköna Rakel, vacker och välväxt, på bild från början av 1700-talet på en av kyrkbänkarna på norrsidan i Burs kyrka, brukade valla fåren (lambi, som vi gutar säger) för sin far. Jakob, som hade bluffat till sig förstfödslorätten kom på flykt undan sin ludne bror till trakterna, fick syn på Rakel och hjälpte till att vattna fåren: "Och Jakob kysste Rakel, och han brast i gråt" (1 Moseboken 29:11). Gråten kom sig av att Rakels far samtidigt var Jakobs morbror, han hette Laban, Rebeckas brorsa, som trots detta småningom finner det bättre att ge Rakels hand till Jakob i stället för en främling.

Jakob lovade att arbeta i sju år hos Laban om han blott finge Rakel. Men när de sju åren hade gått så ordnade Laban under bröllopsfesten att Jakob i stället låg med Rakels äldre syster Lea. När Jakob nyktrat till blev han gramse men Laban sa att det inte var "skick och bruk här på orten" att gifta bort yngre döttrar före äldre. Jakob fick arbeta sju år till för att få den älskade kusinen Rakel, som emellertid var ofruktsam medan Lea med tiden fick sex söner och en dotter, Dina (hon blev längre fram i tiden våldtagen av ett jävla as vid namn Shekem men bröderna Simon och Levi slog ihjäl alla av manligt kön i Shekems stad, tog alla kvinnor och barn och allt av värde och gick därifrån. Jakob ansåg att sönerna dragit olycka över honom - sönerna svarar med en stötande fråga: "Skall man få behandla vår syster som en hora?").

Laban skänkte döttrarna varsin slavflicka vid giftermålen, de hette Silpa och Bilha, varför efter de fjorton åren hade Jakob fyra damer, bl a skönheten på bilden ovan. Den äldre generationen torde kunna namnen på Jakobs söner som ett rinnande vatten: Ruben, Simon, Levi, Juda, Isakar, Sebulon, Leas söner, Dan och Naftali, söner till Bilha, Gad och Asher var söner till Silpa, Rakel fick också söner till sist, trots att hon var ofuktsam: Josef, som blev slängd i en brunn, såld till Potifar och träffade hans hustru, och Benjamin.

/text och foto Bernt Enderborg