Ordet edsöre betyder "svuren ed" ungefär, och det vanligaste är att tala om edsörelagstiftning i samma andetag som man nämner de äldsta edsörelagarna, Birger Jarls fridslagar från mitten av 1200-talet.

Gotlands historia är nog mer annorlunda än vad folk i allmänhet tror. Gutalagen som nedtecknades i början av 1200-talet innehåller nämligen fridslagstiftning: alle mäns frid, vårfrid, tingsfrid och hemfrid, och de har nog inte ett något med Sverige eller fastlandet att skaffa. Det finns inga allmänna bestämmelser om kvinnofrid men däremot ytterligt stränga bestämmelsen om skändning, ofredande och sånt, se Gutalagen.

Såvitt jag kan begripa finns det ingen anledning anta att alla bestämmelser om frid i Gutalagen är tillkomna i kristen tid, dvs somligt sträcker sig nog ända tillbaka till vikingatiden (och kanske är de ännu äldre). Visst påstår en och annan att det inte fanns tillräcklig samhällsorganisation på Gotland redan så tidigt att generella lagar för hela ön kunde utfärdas, men vi brukar rekommendera en vandring ovanpå muren vid Torsburgen som bot för alternativa tankar (muren är från 200-talet efter Kristus).

I rättshistorien (se Svensk Rättshistoria av Göran Inger, Lund 1980) talas om att straffet för ett edsöresbrott kunde bli fredslöshet och lite längre fram biltoghet, som är förlust av samtliga medborgerliga rättigheter i hela Sverige.

Sådana bestämmelser, utfärdade från högre svensk ort, finns inte sanktionerade i Gutalagen, dvs om någon dömdes fredslös eller biltog i Sverige så intresserade det inte någon på Gotland.

I marknadsföringen nämns ofta att Gotland är ett annat land, därför att det känns så när man är här, men ganska långt fram i historien var nog Gotland ett eget land. Det fanns t ex generell fridslagstiftning minst hundra år före något sådant var gällande i Sverige - nej förlåt, på fastlandet menar jag.

Kanske är kvarsläpande kultur och historia en del av det som gör att Gotland känns som (är) ett eget land.

/text och foto Bernt Enderborg