Skrivet på urusel svenska läser jag på en konkurrentsajt i en sorts uppräkning att det på Gotland finns raukar, orkidéer, ringmur, ruiner, själsro, nöjesliv och att havet alltid är i närheten. Det är nog kontentan av destinationsmarknadsföring. På andra ställen kan man läsa om sånt som Gotlands själ och liknande.

Ibland skriver jag själv likadant. Men jag vet inte. Någon själ har jag aldrig hittat, och man kan fråga sig om det efter 50 års likadan marknadsföring finns någon i Sverige som inte vet att det finns raukar, orkidéer, ringmur, ruiner, själsro, nöjesliv och ett alltid närvarande hav på Gotland.

Vi frågar turistande folk vi träffar varför de är på Gotland. De flesta utanför Visby som inte är tonåringar och däromkring svarar "folket", och då menas gutarna (gotlänningarna). För något år sen gavs det offentligen ut en broschyr till oss infödingar vari man bl a kunde läsa att turismen var jädrans viktig och att vi gutar måste bli trevligare och mera serviceinriktade (sörvismajndäde).

Broschyranalysen från Visby var alltså precis tvärtemot vad de vi frågar säger. Men den behöver inte vara fel för det. På Gotland finns det ju trots allt raukar, orkidéer, ringmur, ruiner, själsro, nöjesliv och ett alltid närvarande hav.

En ö som ett varumärke, som en hamburgare: Just nu! Intensiva interjektioner! Rykande raukar! Ringlande ringmur! Konserverad gröt! Köp en tulpan annars får du en sny....

Ja, ja...
Det är lätt att vara sarkastisk och raljera en stund. Svara själv då? Vad är Gotland?

- Åh, det är inget konstigt. Det är en liten ö där man kommer ihåg att det var så länge sen jag höll dig i handen.

Välkommen!

/text Bernt Enderborg, illustration Lotta Ingelse