Du kan inte flyga med nyinköpta vingar på Strandpromenaden i Visby, det växer inga gullvivor där, inga öppna landskap, men måsarna ger skri ibland.

Strandpromenaden i sig själv är inte utgammal, inte medeltida, inga historiska fläktar står uppställda på gräsmattan att svalka fornstora drömmerier.

Visst står ringmuren tryggt bakom ryggen och ger stämningsfulla tjuvsmällar åt promenaden, men det är inte det som är grejen. Vackrare kan Du inte sitta om Du vid solnedgången vill havet nåt.

De storkloka politikerna på Gotland har emellertid låtit förbjuda allmänheten att förtära alkoholhaltiga drycker där, vilket beror på att festande killgäng ibland ställer till helveteslarm. En vanlig människa får inte sätta sig på Nordens vackraste solnedgångsplats för att njuta av livet och samtidigt läppja ett gott vin.

Välkommen till Gotland i alla fall!


Ibland när man tittar efter i naturen så visar det sig att man inte har en aning om vad det är man tittar på. Jag får nämligen för mig då och då att jag skall lägga mig ner på knä och kika efter. Ofta myllrar det av små djur, myror och såna där, långa tentakler, små, och så ser man växter i allehanda kulörer och storlekar. Ännu värre blir det när man zoomar med den digitala kameran.

I den självsäkra ungdomen förefaller kunskap och förståelse ha att skaffa med etiketter, dvs kan man namnet och eventuellt någon övergripande gruppering så äger man därmed kunskap, ungefär som våra postulatböcker i grundskolan. Men om man nu inte kan namnet på det myller som visar sig blott man lägger sig på knä, kan man njuta av det i alla fall?

Kanske är det så att det är särskilt enkelt att dyrka det skapade i stället för skaparen på Gotland. Det är förstås ingen skillnad om man vill vara djupsinnig, men det är ju inte alltid man orkar.

På informationstavlan vid Käldänge står det t ex att man har funnit över 200 kärlväxter. Vad nu det är för nåt?

- Vad tror Du att det är för bär på bilden ovan?

Ibland undrar man om allting är småväxt och i miniatyr på Gotland.

Små krokiga tallar, små feta gotlänningar och på stränderna hittar man tonvis fossiliserade småkryp.

Stenen på bilden ovan är minst 30 cm.Den ser onekligen ut som en del av bakdelen på något djur. Vad kan det ha varit för nåt månntro?

- En dinosaurie?


Välkommen till Gotland!

/text och foto Bernt Enderborg