Långhus (två skepp) och kor från 1200-talet. Tornet från ca 1350 är 60 meter högt; kyrkan kallas Langg Jaku, långe Jakob, eftersom kyrkans skyddshelgon är Jakob och sen tornets tillkomst ett landmärke för sjöfarare.



Vid 1300-talets mitt förhöjdes tornet av stenmästaren Egypticus. Det har gallerier i tre väderstreck samt spetsbågiga, kolonettförsedda ljudgluggar i två våningar och spetsiga gavelrösten som avslutas med en åttkantig spira.



Kalkmålningar från 1200- och från 1400-talen med vacker passionsfris, särskilt avdelarna, se Bartolomeos. Målningen ovan är en grip av något slag; fler gripar.

Måhända var folk i Rone slarviga med sin munhygien under medeltiden ty målningen till vänster är S:ta Apollonia, som bl a är tandläkarnas skyddshelgon och som åberopas mot tandvärk.

I levande livet bodde Appolonia i Alexandria men under kejsar Decius förföljelse vägrade hon avsäga sig sin kristna tro varför man drog ut hennes tänder och brände henne på bål. Detta lär ha skett år 249.

Det märkliga är att detta sätt att argumentera, dra ut tänder och bränna upp folk, aldrig någonsin har fungerat i längden någonstans på hela jorden, men trots detta så är det den vanligaste metoden som praktiseras i världen.

Det förefaller mig som att alla människor inte kan fatta detta samtidigt.

I korfönstren är en del av glasmålningarna från 1200-talet, om denna till höger är så gammal vet jag inte, men målningen föreställer i alla fall bebådelsen och det står till och med på: Ave Maria, Gratia Plena osv, vilket som bekant ärkeängeln Gabriel sa till Maria den 24 mars året före det första i vår tideräkning.

Fönstermålningarna i väst innehåller många scener från det som förekommer i passionsfriserna som målats på så många väggar i de gotländska kyrkorna. Det beror inte på att målaren var en bra försäljare utan på att påven meddelade att detta var eftersträvansvärt under 1400-talet.

Fönstermålningar från 1200-talet är ohyggligt ovanliga i Norden och därför är dessa fönster en stor sevärdhet; här finns lite mer om Glasmålningar.



Den vackra kalvariegruppen i triumfbågen är tillverkad vid pass år 1400. Calvarium är latin och betyder så gott går att begripa huvudskalleplats, vilket är samma sak som kullen Golgata strax utanför Jerusalem där romarna korsfäste folk. Jesus har Maria på sin högra sida och aposteln Johannes på den vänstra.

Om jag minns rätt så sa Jesus på korset till Johannes att Maria numera vore hans mor, och vice versa, vilket åtminstone kan vara samma sak som pensionsförsäkring men säkert är något djupare.

Övriga inventarier i Rone kyrka

Altaruppsats 1694, ett gäng guldfärgade gubbar som aväter den sista måltiden i centrum. Predikstol 1595.

Intressanta skulpturer

På norrsidan av tornet finns en port som har intressanta skulpturer på sidorna. Den ena har vi gjort en sida om, se Båtskulturen i Rone, och den andra ser ut så här:



Måhända är det den här skulpturen som fått lärt folk att tro att det är S:t Botvid som avbildas i båten på den andra sidan porten, se Båtskulturen i Rone, ty Södermanlands apostel avbildas med två attribut: en yxa och en fisk, som t ex på 1400-talet i Överselö kyrka. Och det är ju lätt att se att det är en fisk under figuren ovan på bilden, men det är väl inte ens vettigt att kombinera skulpturer och därav dra önskade slutsatser.

Det kan vara Jakob, aposteln som tillsammans med sin bror Johannes kallades av Jesus själv. Han var fiskare, och i Codex Calixtinus (eller: Liber Sancti Jacobi, den helige Jakobs bok) sammanställd av en fransman vid pass 1160, sägs i en vers:

"Du som undsätter nödställda
som åkallar dig
såväl till sjöss som på land,
bispring oss
nu och i dödsfarans stund,
och för oss till frälsningens hamn."

Eftersom folk i Rone har varit fiskare och sjöfarande i all världens tid bör Jakob ha varit ett helgon att åberopa i dödsfarans stund, ty sådana stunder uppstår förr eller senare om man har med havet att göra. Codex Calixtinus säger förresten att Jesus gav Jakob och Johannes tillnamnet Boanerges, åskans söner, vilket måhända kan vara bra att ha som skydd på ett 60 meter högt kyrktorn som ungefärligen står på den högsta punkten i Rone.

Att det är Jakob själv som simmar i land på bilden ovan är inget som är säkert. Det finns flera spekulationer om vad det är för en figur: S:t Botvid har redan nämnts, S:t Hallvard, Oslos skyddshelgon är en annan, och säkert finns en hel radda förslag. Jag tänker mig dock att frälsningens hamn nog har varit Ronehamn för ganska många Ronboar genom seklerna sen åtminstone bronsåldern.

För övrigt kan vi väl dra till med att Botvid nog var gute, ty så hette folk på Gotland på 1100-talet och gör så fortfarande, men det är väl oftast ett gårdsnamn. Emellertid kallar vi fortfarande folk efter det namn deras gård har - Botvid'n är ingalunda ovanligt. Och vilka det var som gjorde handelsfärder till England, han påstods ha blivit kristnad på en sådan, framgår av mängden engelska mynt man har funnit i Gotlands utmärkta jord.



Som kuriosa kan vi väl nämna att det måhända är Lang Jaku som finns avbildad i taket på Gula hönan.

/text och foto Bernt Enderborg