De gotländska sjöarna eller träsk, som de kallas på Gotland, är grunda och sällan djupare än två meter. Undantaget är några av de träsk som finns i Lojsta och nejderna däromkring, t ex det 18 meter djupa Ramträsk vid Lojsta slott eller Sigvalde i Etelhem (bilden ovan).

På det en gång så våtmarksrika Gotland finns det blott kvar ett tjugotal något så när stora sjöar. De stora myrarna dikades ut under slutet av 1800-talet för att utöka och förbättra jordbruket.

Träsken är på grund av kalkberggrunden basiska och växtfattiga. Det är oftast bara kransalger som trivs på kalkbottnarna. Träsken kantas av myrartade partier bestående av ag och vass. Flytbladsväxter som vit näckros (Numphea alba) och gäddnate tillsammans med säv och kaveldun kan också förekomma vid sjöarna.

Grågåsen, som har sitt starkaste fäste på Gotland, häckar gärna i mindre vattensamlingar eller vid någon lämplig havsstrand. Tidigt på sommaren kan man se gåskullarna vid träsken. I september börjar gässen flytta söderut för att komma tillbaka i februari-mars. Dvärgmås och svarttärna finns också sporadiskt. Inte många myrar och träsk är i dag skyddade genom naturreservat. Det finns några agmyrar i Hall-Hangvar-reservatet och på Sudret ligger Muskmyrreservatet.

I gutniska sjöar och vattendrag lever 19 ursprungliga arter av fisk. Fem av dessa, nejonöga, bäcknejonöga, bergsimpa, gärs och sarv är sötvattensfiskar från någon sötvattenperiod i Östersjöns historia. Andra vanliga arter är gädda, abborre, mört samt havsöring som vandrar upp i bäckar och åar för att leka.

/text Bernt Enderborg, foto Björn Pettersson