Ute i Östergarn den 9 januari 2006, nästan så långt österut man kan komma i Sverige, samverkar hav och land, moln och färger, allting känns nära. Det är väl det där berömda gutniska ljuset som justerar färgskalorna när solen vid tredraget börjar gäspa. Havet andas långsamt, lugnande. Det är stort.

Det är svårt att visa på ett kort hur långt borta horisonten är, hur nära molnen känns och hur den frusna sanden inte känns len och mjuk utan hård och med framskulpturerade miniatyrlandskap.



En liten bit från land håller en fiskare på med frihet. Det är nog kallt om fingrarna att vara fri en dag som denna.



Hur man skall kunna förlänga turistsäsongen på Gotland är hur omtjatat som helst - det har förmodligen nämnts i varenda skrivelse sen 60-talet.

Vid en av bäckarna som rinner ut i Sandviken ligger en leksakssimfot fastfrusen. Ett par svanar seglar stolt längre in i viken, det lyser i någon av strandbodarna i Sysne och med en jämn ström kommer folk för att promenera på den frusna stranden en mulen dag i januari.



Jag andas själsro, barnen börjar bli stora och släpper ifrån sig tankar, min sambo serverar rykande choklad när det börjar bli kallt om tårna.

- Allting är det frågan om!

/text och foto Bernt Enderborg