Ancylustiden 7.500–6.000 f.Kr.
Geologi
I Östersjöns utvecklingshistoria finns en period som kallas Ancylustiden (7 500–6 000 f.Kr.) då Östersjön var en sötvattensjö emedan de salta vattnet från världshaven inte kunde komma in.
När vattnet stod som högst i Östersjön, bildades en strandvall, Ancylusvallen, som man kan följa nästan runt hela Gotland; den ligger 25–40 meter över havet på Gotland. Längst i norr återfinns vallen upp till 40 meter över Östersjöns nuvarande yta, men Ancylusvallen ligger inte vågrätt, utan sänker sig mot söder för att längst ner på Sudret (södra Gotland) nå en höjd av 19 meter.
Med tillhjälp av denna gränsvall har man upprättat kartor över Gotlands utseende och storlek. Därvid har man funnit att öns areal under Ancylustiden var ca 13 kvadratmil mot nuvarande ca 31 kvadratmil. I slutet av perioden, som varade i omkring 1.500, blev Gotland bebott. Tjelvar alltså!
När vattnet stod som högst i Östersjön, bildades en strandvall, Ancylusvallen, som man kan följa nästan runt hela Gotland; den ligger 25–40 meter över havet på Gotland. Längst i norr återfinns vallen upp till 40 meter över Östersjöns nuvarande yta, men Ancylusvallen ligger inte vågrätt, utan sänker sig mot söder för att längst ner på Sudret (södra Gotland) nå en höjd av 19 meter.
Med tillhjälp av denna gränsvall har man upprättat kartor över Gotlands utseende och storlek. Därvid har man funnit att öns areal under Ancylustiden var ca 13 kvadratmil mot nuvarande ca 31 kvadratmil. I slutet av perioden, som varade i omkring 1.500, blev Gotland bebott. Tjelvar alltså!
/text Bernt Enderborg, illustration Lotta Ingelse