Tornet som ingick i den första muren ligger mitt i Östergravar och är i dag försett med ett modernt tegeltak. Det är ett så kallat genomgångstorn, som invändigt har kvar rester av den gamla porten och i rummet över portvalvet återfinns resterna av en öppen spis.

Det finns diverse spekulationer om att tornet så att säga har hängt ihop med eller åtminstone har haft något att göra med S:ta Maria, nuvarande domkyrkan, som ju var tyskarnas kyrka i det medeltida Visby, men det är förmodligen fel alltihop ehuru tornet bara ligger drygt 100 meter rakt öster om kyrkan.

I dag kan man beskåda en rekonstruktion av det fällgaller som en gång prydde alla genomgångstorn till Visby. Och strax ovanför porthjässan satt fordom en helgonbild, eller ett vapen, i en numera igenmurad nisch, vars nedre del emellertid ännu syns i portvalvet.

Tack vare sin höga position i Visby användes tornet länge som inseglingsmärke. Men sitt namn har det fått från svältåret 1784, ty då såg vice landshövding Dalman till att det byggdes om, försågs med tak och utrustades till sädesmagasin.



Östergravar, där Dalmanstornet återfinns, är tämligen stort, och det är en av anledningarna till att ringmuren är Sveriges största sevärdhet - det har inte byggts en oändlig massa hus alldeles inpå muren utan allting är som det varit från mitten av 1200-talet, ungefärligen i alla fall; alldeles framför tornet återfinns en av Kapponiärerna, utbyggnader från 1500-talet.



Här har vi Dalmanstornet från insidan av muren, och du kan se att tornet är tämligen rejält. Alldeles på insidan av muren har dock bebyggelsen trängt ända fram till muren. På medeltiden fanns det åkrar på platsen. Bredvid tornet finns en dubbeltrappa, varav den ena ledde till murens skyttegång och den andra till rummet över porten så att man kan besöka tornet.

/text och foto Bernt Enderborg