Strax utanför Söderport låg en gång Cisterciensernunnornas kloster, Solberga Kloster - reglerna sa att klostret skulle vara beläget utom staden. Du kan när du vill promenera från Söderport upp till Korsbetningen, det är bara ett par hundra meter. Lämningarna återfinns till vänster om Tingrätten som syns bakom träden på bilden ovan.



Utanför detta kloster rasade kriget 1361 mellan republiken Gotland och Valdemar Atterdag. Kanske var det kriget som medförde att nunnorna senare övergav platsen och flyttade in innanför ringmuren. Klostret fick förfalla medan nunnorna tog över S:t Jacobs kyrka, öde för tillfället, och i handlingar från 1400-talet talas om "nunnorna i S:t Jakobi kyrka", vilket alltså förmodas vara Solberganunnorna. En och annan menar att den ruin vi i dag kallar Helgeand egentligen borde heta S:t Jakob, vilket förefaller övertygande, men riktigt säkra kan vi inte vara.



Gutar och danskar begravdes efter slaget i massgravar runt klostret, där sedan ett minneskors som kallas Valdemarskorset ställdes upp med denna inskription på latin: "I Herrens år 1361, tredje dagen efter S:t Jacob, föll utanför Visbys portar gutarna i danskarnas händer. Här är de begravda. Bed för dem."

Vanligen när man läser om detta så tycks författarna mena att det bara är gutar som ligger begravna i kullarna, nedkastade i hast för sommarvärmens skull, men en och annan dansk strök säkert också med, ett fall torde vara bevisat.

Gravarna grävdes ut i början av nittonhundratalet - de bäst bevarade lämningarna av en medeltida batalj. Nu visas de upp på Fornsalen innanför murarna, vilket torde vara den sista platsen på jorden där de slaktade gutarna vill tillbringa evigheten, ty stadens borgare stor på sin ringmur och kikade på, inte alla förstås men ledarskapet hade stängt portarna, se Thebanska legionen.

När du är i trakterna av Söderport så lägg också märke till Valdemarsmuren.

/text och foto Bernt Enderborg